publicerad: 2021  
1dån dånet, plural dån, bestämd plural dånen
dån·et
substantiv
[då:n]
● starkt, dovt buller
SE dåna 1
motordån
vatten­fallets dån gjorde det omöjligt att prata; dånet från flyg­planen dränkte alla andra ljud
belagt sedan 1430–50 (Herr Ivan Lejon-Riddaren); fornsvenska dyn; sv. dial. dun 'starkt ljud'; besläktat med sanskrit dhvani 'ljud; gen­ljud; ton'
2dån dånen
dån·en
substantiv
[då:n]
● typ av läpp­blommig växt som har stora, korsvis mot­satta blad och som växer som ogräs på odlade ställen
hampdån; pipdån; toppdån
belagt sedan 1729; sv. dial. dån; besläktat med isl. dá 'dvala'; jfr ur­sprung till dåna 2, dö