publicerad: 2021  
honnör honnören honnörer
honn·ör·en
substantiv
honnö´r
1 militär hälsning var­vid den sträckta högerhanden förs till mösskärmen med en distinkt rörelse
honnör (för någon/något)
honnör (för någon)
honnör (för något)
gör honnör för fanan!
belagt sedan 1751; av franska honneur 'ära, heder; heders­betygelse'; av lat. hon´or 'heder; hedersbevisning; värdighet'; jfr ur­sprung till honorar
2 (sär­skilt ut­tryckt) beröm
en honnör (till någon) (för något)
han förtjänar en honnör för sin upp­offrande in­sats
belagt sedan 1844
3 spel­kort av en av de högsta valörerna markerat genom särsk. symbol i stället för siffervärde
honnörsberäkning; honnörskort; hjärterhonnör
som honnörer räknas knekten, damen, kungen och esset
belagt sedan 1809