publicerad: 2021
inmuta
inmutade inmutat
verb
●
ofta lös förbindelse, se
muta in
säkra ensamrätt till (bearbetning av) visst område, särsk. mineralfyndighet
någon inmutar något
inmuta en gruva
○
äv. med avseende på abstrakta områden
för sin forskning hade han inmutat ämnet Bohuslän under 1200-talet
belagt sedan 1823;
se ursprung till
muta in
inmutainmutande, inmutning