publicerad: 2021  
inrikta inriktade inriktat
verb
in`rikta
● äv. lös förbindelse, se rikta sätta (verk­tyg, instrument eller dylikt) i läge för att verka i viss riktning
SE inriktning JFR orientera 1
någon/något inriktar något mot/på någon/något
någon inriktar något mot någon
någon inriktar något mot något
någon inriktar något på någon
någon inriktar något på något
något inriktar något mot någon
något inriktar något mot något
något inriktar något på någon
något inriktar något på något
in­rikta kikaren mot bergs­toppen
○ ofta med av­seende på verksamhet koncentrera på viss upp­gift eller dylikt
någon inriktar något på att+verb/sats
någon inriktar något på sats
någon inriktar något på att+verb
partiets strävan in­riktades på att skapa ett rätt­visare sam­hälle
belagt sedan 1713
inriktainriktande, inriktning
inrikta sig