publicerad: 2021
inrymma
inrymde inrymt, presens inrymmer
verb
●
(kunna) ha inom sina gränser
något inrymmer någon/något
något inrymmer någon
något inrymmer något
ett byggnadskomplex som inrymde generalens högkvarter
○
äv.
ge rum för
biblioteket är inrymt i bottenvåningen
○
äv. med avseende på abstrakta företeelser
innefatta
demokrati – ett ord som inrymmer mycket
belagt sedan 1690;
av lågtyska inrümen med samma betydelse; jfr ursprung till
rymma
inrymmainrymmande