publicerad: 2021
jämvikt
jämvikten
jäm|vikt·en
substantiv
●
tillstånd hos visst (system av) föremål som kännetecknas av att de lägesförändrande krafterna precis upphäver varandra så att det råder balans
JFR
balans 1
jämviktsläge; jämviktsrubbning
(i) jämvikt
jämvikt (mellan några)
en stabil jämvikt; en labil jämvikt; rubba stenens jämvikt; hon stuvade om matvarorna så att hon fick jämvikt mellan kassarna
○
spec.
balans
behålla jämvikten; han var nära att förlora jämvikten
○
ofta mer abstrakt
tillstånd där ingående parter eller faktorer har samma grad av inverkan eller inflytande på varandra
jämviktsriksdag
det råder ingen verklig jämvikt mellan arbetsmarknadens parter; den militära jämvikten mellan supermakterna rubbades
○
spec. i fråga om själsliga förhållanden
nå en viss mognad, jämvikt och social anpassning
belagt sedan 1695