publicerad: 2021  
grind grinden grindar
grind·en
substantiv
1 an­ordning för till­slutning av öppning i staket eller mur ofta i form av något slags (låsbart) galler på gång­järn
JFR port 2
järngrind; spjälgrind
en grind (till något)
öppna grinden; stänga grinden
äv. om mot­svarande öppning
gå in genom grinden
äv. bildligt om liknande före­mål med annan funktion
cricketgrind; fiskgrind; isgrind
mota Olle i grind hindra någon/något på ett tidigt stadiummed vit­lök och apelsinjuice hoppas hon kunna mota Olle i grind och slippa bli förkyld
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska grind; gemensamt germanskt ord, trol. besläktat med lat. grun´da 'tak­sparrar; tak­stol'
2 informations­teknik, logik en logisk symbol som liknar en grind och an­vänds bl.a. för att beteckna ett slags sannings­värde och som tecken för att en viss operation ska ut­föras
belagt sedan 1964