SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 ritt ritten ritter ritt·en substantiv ● (längre) ridtur gärna i hårt tempo SE rida 1 fältritt; jaktritt; kappritt; långritt en vild ritt över heden; de var trötta efter en dags hård ritt ○ spec. om omgång i ridtävling en felfri ritt; en väl genomförd ritt belagt sedan 1740; av tyska Ritt med samma betydelse; till rida SO Alfabetisk lista rits subst. ritsa verb ritsch subst. ritscha verb ritstift (stift) ritt subst. ritual subst. ritualisera verb ritualmord subst. rituell adj. riv subst. Till alla ordböcker