publicerad: 2021  
rida red ridit riden ridna, presens rider
verb
ri`da
1 färdas på häst­ryggen el. ibland på annat djurs rygg
SE ritt
ridanläggning; ridklubb; ridkonst; ridlektion; ridläger; ridlärare; ridning; ridtur
någon rider (på någon/något)
någon rider (på någon)
någon rider (på något)
rida i full galopp; rida i sporr­sträck; rida i kapp; hon går och rider varje ons­dag; hon slutade rida i ton­åren; ridande polisen
○ spec. med ton­vikt på sättet, som sport eller dylikt
rida dressyr
○ äv. sitta och åka på något högt beläget
rida på pappas axlar
rida bar­backa se barbacka
rida på en våg se våg
rida på paragrafer se paragraf
rida ranka se ranka
rida spärr mot något se spärr
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska riþa; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till redd, riddare, ritt
2 på­verka (häst) med hjälper för att upp­nå visst beteende
SE 2hjälp
ridning; inriden
någon rider djur (någonstans/sätt)
någon rider djur (någonstans)
någon rider djur (sätt)
ingen vågade rida den nya hästen; om hästen trilskas ska den bestämt ridas fram­åt; rida hästen mot hindret; rida hästen i skritt; rida hästen svettig
○ spec. ofta med partikelnin träna häst
någon rider (in) djur
rida in ung­hästen
○ äv. bildligt driva
någon rider någon
ridas av djävulen
belagt sedan början av 1300-talet Skåne-Lagen
3 hög­gradigt (kunna) ut­nyttja
någon rider på något
bandet rider just nu på en våg av popularitet
○ ibland med an­tydan om över­drivet ut­nyttjande (för eget syfte eller dylikt)
rida på formaliteter
belagt sedan ca 1700
ridaridande
rida ut