SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

karmelit karmeliten karmeliter

karmel·it·en

substantiv

karmeli´t

● med­lem av karmelit­orden

karmelitbroder; karmelitsyster

belagt sedan 1527; ur lat. carmeli´tes 'in­vånare på berget Karmel i Palestina'

SO

Alfabetisk lista

  karltorka subst.
  karltorka (torka)
  karltycke subst.
  karm subst.
  karma subst.
  karmelit subst.
  karmelitbroder (karmelit)
  karmeliterorden subst.
  karmelitorden subst.
  karmelitsyster (karmelit)
  karmin subst.

  Till   alla ordböcker