publicerad: 2021  
värdighet värdigheten värdigheter
värd·ig·het·en
substantiv
vä`rdighet
1 bestämd känsla för vad som är värdigt beteende av den egna personen
SE värdig 1
mänsklig värdighet; åldras med värdighet; det var under hans värdighet att sänka sig till den låga debatt­nivån
○ äv. med bi­betydelse av allvar m.m.
JFR värdig 2
hålla på ämbetets värdighet; hon upp­trädde med stor värdighet
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Svenska Böner från medeltiden); fornsvenska värdhoghet
2 (hög) ställning och (högt) an­seende i visst sam­hälle eller dylikt
JFR dignitet 2, grad 2, rang
kejsarvärdighet
han till­delades professors namn och värdighet
belagt sedan ca 1400 Klosterläsning