publicerad: 2021  
klappra klapprade klapprat
verb
klapp`ra
● ge ifrån sig korta, skarpa ljud utan efter­klang
JFR smattra
klappra (med något)
klapprande höga klackar; storkarna klapprade med näbben
○ ibland med ton­vikt på åt­följande förflyttning vanligen med partikel, t.ex.fram
hon klapprade fram i sina trä­skor
belagt sedan 1708; av lågtyska, tyska klappern med samma betydelse; till 1klappa!!; ljud­härmande
klappraklapprande, 1klapper