publicerad: 2021
klena
klenade klenat
verb
●
ofta med partikel, särskiltner
stryka något på någon/något
JFR
smeta 1
någon klenar något på någon/något
någon klenar något på någon
någon klenar något på något
klena senap på korven
○
äv. med konstruktionsväxling
bestryka med något kladdigt
någon klenar ner någon/något (någonstans)
någon klenar ner någon (någonstans)
någon klenar ner något (någonstans)
småbarnen klenade ner sig i ansiktet
belagt sedan 1712;
sv. dial. klena, klina 'smeta'; nära besläktat med
klema
klenaklenande, klening