publicerad: 2021
klok
klokt kloka
adjektiv
1
som har gott förstånd och omdöme
levnadsklok
"Det kan vara bra att lägga undan lite för kommande behov", sade hans kloka hustru
○
äv. försvagat
förståndig
det är klokt att vänta lite; att sälja huset är nog det klokaste du kan göra
○
äv.
i nekande och frågande uttryck
som är vid sina sinnens fulla bruk
han kan inte vara riktigt klok
det är inte klokt
det är ytterst anmärkningsvärtdet är inte klokt att kommunen tänker lägga ner biblioteket
klok gubbe
se
gubbe
klok gumma
se
gumma
klok som en bok/pudel/uggla
mycket klokhon är klok som en bok och väldigt allmänbildad
slå sina kloka huvuden ihop
se
huvud
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus));
fornsvenska kloker 'klok; kunnig; slug'; av lågtyska klok med samma betydelse; av ovisst urspr.
2
som kommit till klarhet om visst sammanhang
de var lika (litet) kloka som förut efter hans "förklaring"
inte bli klok på någon/något
inte kunna förstå sig på någon/någothan blir inte klok på det där med aktier och fonder
belagt sedan 1652