publicerad: 2021  
1klot klotet, plural klot, bestämd plural kloten
klot·et
substantiv
● helt runt (hårt) tre­dimensionellt före­mål sådant att alla punkter på ytan har samma av­stånd till en inre punkt, medel­punkten
JFR boll, glob, 1kula 1, sfär
klotrund; halvklot; träklot
klotet är den tre­dimensionella mot­svarigheten till cirkeln
○ spec. om jorden
jordklotet
alla länder på vårt klot
○ spec. äv. om hårda, massiva, klot­runda före­mål i vissa spel
JFR boll 1
bowlingklot; krocketklot
○ spec. äv. sfäriskt före­mål som an­vänds som storm­varnings­tecken
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska klot; av lågtyska klot 'klump; kula'; jfr ur­sprung till 1kloss!!
2klot kloten
klot·en
substantiv
1 blank tät bomullsväv vanligen anv. till foder
klotfoder
belagt sedan 1837; av engelska cloth 'kläde; tyg'; jfr ur­sprung till kläde
2 hårt klistrad tvåskaftsväv för bok­band och dylikt
JFR buckram
klotpärm; klotrygg; bokbindarklot
belagt sedan 1882