publicerad: 2021
klucka
kluckade kluckat
verb
●
frambringa kluckande ljud
något kluckar
vattnet kluckade under ekan
○
särskilt i fråga om vissa ljud frambringade av människa el. djur
någon/djur kluckar
djur kluckar
någon kluckar
ett kluckande skratt; kalkonen kluckade
belagt sedan 1623;
ljudhärmande; jfr ursprung till
klunka
kluckakluckande, kluckning, kluck
I Roslagens famn på den blommande ö,
där vågorna klucka mot strand. Evert Taube, inledningsraderna till Calle Schewens vals (i Ultramarin, 1936)
där vågorna klucka mot strand. Evert Taube, inledningsraderna till Calle Schewens vals (i Ultramarin, 1936)