SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 knak knaket knak·et substantiv knak` ● ljud som (låter som det som) uppstår när trä (nästan) bryts sönder hon satte sig med ett knak i soffan belagt sedan 1698; till knaka SO Alfabetisk lista knagg subst. knagge subst. knaggla verb knagglig adj. knaggrocka (rocka) knak subst. knaka verb knakande subst. knal adj. knall- förled 1knall subst. Till alla ordböcker
