publicerad: 2021  
knape knapen knapar
knap·en
substantiv
kna`pe
1 historiskt en riddares tjänare
JFR väpnare
belagt sedan mitten av 1300-talet (Konung Magnus Erikssons Landslag); fornsvenska knapi 'man av låg­adeln; vapensven'; av lågtyska knape 'ung, manlig tjänare', sidoform till tyska Knabe 'gosse', urspr. 'liten klump'
2 historiskt med­lem av låg­adeln
belagt sedan 1416 öppet brev utfärdat i Viborg av Bengt Jönsson med morgongåva till hustrun (Svenskt Diplomatarium)
3 historiskt lär­junge i den gamla trivial­skolans högsta klass
belagt sedan 1772