publicerad: 2021  
knoge knogen knogar
knog·en
substantiv
kno`ge
● vanligen plur. upp­höjning som bildas av de innersta fingerlederna när handen knyts
han knöt händerna så att knogarna vitnade
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska knoe; nord. ord, urspr. 'ngt som man trycker, stöter med'; jfr ur­sprung till knoga