publicerad: 2021  
järn järnet, plural järn, bestämd plural järnen
Fe
järn·et
substantiv
jä´rn
1 en silvervit, hård metall som kan formas på många olika sätt och har vid­sträckt teknisk an­vändning, bl.a. som huvudbeståndsdel i stål
järnbalk; järnkamin; järnplåt; järnspett; mjukjärn; smidesjärn
glödgat järn; malmen var rik på järn
○ äv. (i sammansättn.) om olika typer av denna metall som rå­vara för viss bearbetning el. i bearbetat till­stånd
bandjärn; gjutjärn; stångjärn
○ äv. om före­mål (huvud­sakligen) av denna metall
brännjärn; hyveljärn; knogjärn; rivjärn; stämjärn
○ spec. äv. om (elektriskt) redskap som till­verkas (el. tidigare till­verkades) av denna metall i sammansättn.
strykjärn; våffeljärn
○ spec. äv. om denna metall som spår­ämne och dylikt
järnmedicin
vattnet smakade järn; lida brist på järn; lever inne­håller mycket järn och är där­för nyttigt
○ äv. bildligt för att an­ge styrka och dylikt
järnhälsa; järnkanslern; järnnäve
hon har en vilja av järn
ge järnet var­dagligtsätta in alla krafterderas stil har all­tid varit att ge järnet på varje spelning; för att vinna måste vi verkligen ge järnet!
ha många järn i elden vara engagerad i många olika sakerhon har många järn i elden – sam­tidigt som hon jobbar på tv, skriver hon debatt­artiklar och ut­bildar sig till terapeut
smida medan järnet är varmt passa på att handla medan något är aktuelltsponsorerna stod i kö för att kontraktera den unga talangen och hennes agenter var inte sena att smida medan järnet var varmt
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska iärn; gemensamt germanskt ord, lånat från keltiska språk
2 var­dagligt sup
ta sig ett järn; ett par järn innan­för västen
belagt sedan 1941