publicerad: 2021  
kollidera kolliderade kolliderat
verb
kollide´ra
● häftigt stöta ihop särsk. i trafiken
JFR krocka 1
frontalkollidera
någon/något kolliderar (med någon/något)
någon kolliderar (med någon)
någon kolliderar (med något)
något kolliderar (med någon)
något kolliderar (med något)
några kolliderar
en person­bil kolliderade med en tank­bil; de kolliderade i korridoren
○ äv. bildligt komma i konflikt
deras olika intressen kolliderade; drömmarna kolliderar ofta med verkligheten
○ spec. in­falla eller ut­spelas sam­tidigt
fråge­tävlingen kolliderar med lång­filmen
belagt sedan 1729; av lat. colli´dere 'stöta till­samman'; besläktat med elidera
kolliderakolliderande, kollision