publicerad: 2021  
kommutera kommuterade kommuterat
verb
kommute´ra
1 kasta om riktningen av elektrisk ström
kommutera något
belagt sedan 1893; av lat. commuta´re med samma betydelse, till com´ 'med' och muta´re 'ändra'
2 språk­vetenskap kunna bytas ut (mot annat ljud) så att en betydelse­skillnad upp­står
kommutera (något) (med/mot något)
kommutera (något) (med något)
kommutera (något) (mot något)
kommutera (några)
i orden "bil" och "pil" kommuterar "b" och "p"
○ äv. byta ut ett (enda) ljud i ett ord mot ett annat ljud så att ett ord med en annan betydelse upp­står
belagt sedan trol. 1950-talet
kommuterakommuterande, kommutering, kommutation