publicerad: 2021
konflikt
konflikten konflikter
kon·flikt·en
substantiv
●
svårartad motsättning som måste lösas vanligen genom någon form av strid
en konflikt (med någon/något) (om något/sats)
en konflikt (med någon) (om något)
en konflikt (med någon) (om sats)
en konflikt (med något) (om något)
en konflikt (med något) (om sats)
en konflikt (mellan några) (om något/sats)
en konflikt (mellan några) (om något)
en konflikt (mellan några) (om sats)
interna konflikter; komma i konflikt med någon; konflikt mellan riks- och lokalintressen
○
äv. om öppen strid
världskonflikt
en väpnad konflikt; en militär konflikt; det spända läget övergick i öppen konflikt; konflikter på arbetsmarknaden
○
äv. psykologi
oförenliga handlingstendenser inom en individ
konfliktfylld; rollkonflikt; själskonflikt
en inre konflikt; komma i konflikt med sig själv
○
äv. mer abstrakt om logisk oförenlighet eller dylikt
hans uttalande står i konflikt med vad han tidigare har sagt
belagt sedan 1811;
av lat. conflic´tus 'sammanstötning'