publicerad: 2021  
konjunktion konjunktionen konjunktioner
kon·junkt·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
1 typ av binde­ord mellan olika satser eller sats­delar
JFR fogeord
de vanligaste konjunktionerna i svenska är "och" och "att"; sam­ordnande och under­ordnande konjunktioner
○ i moderna grammatik­beskrivningar ofta en­bart om sam­ordnande binde­ord, t.ex. "och"
JFR subjunktion
i princip in­leder konjunktioner huvud­satser, medan subjunktioner in­leder bi­satser
belagt sedan 1730; av lat. conjun´ctio 'förening; förbindelse'; jfr ur­sprung till adjungera, konjunktiv
2 logisk sam­ordning av två satser el. sats­funktioner
JFR disjunktion
konjunktion (av några)
konjunktionen av två sanna satser är all­tid sann
belagt sedan 1939
3 knappast plur. himla­kroppars ställning i förhållande till var­andra när de befinner sig i samma riktning dvs. har samma longitud
MOTSATS opposition 3
belagt sedan 1674