SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 krake kraken krakar krak·en substantiv kra`ke 1 beklagansvärd person JFR stackare stackars krake; en feg krake ○ äv. om mager och utarbetad häst hästkrake belagt sedan 1842; bildlig anv. av krake 'stör; torr trädgren'; besläktat med krok 2 stör med gröda (särskilt hö) som är upphängd (på en tvärslå) för torkning krakstör belagt sedan 1665 SO Alfabetisk lista kragnummer (krage) kragskivling (krage) kragsnibb subst. kragsten subst. kragstövel subst. krake subst. krakel subst. krakmandel subst. krakmandel (mandel) krakstör (krake) 1kram subst. Till alla ordböcker