publicerad: 2021  
1krita kritan kritor
krit·an
substantiv
kri`ta
1 sällan plur. en vit, lös kalk­sten bildad av små kalk­skal
kritklippor
○ äv. om mot­svarande material
vit­limma med krita
belagt sedan 1561; av lågtyska krite med samma betydelse; av lat. cre´ta med samma betydelse, ev. till terr´a cre´ta 'sållad jord'
2 ofta plur. mindre stav av färg­massa som an­vänds att rita eller skriva med ur­sprungligen av vit krita
kritdamm; kritstreck; kritteckning; färgkrita; pastellkrita; vaxkrita
måla med kritor; på svarta tavlan hade fröken skrivit "Väl­komna!" med röd och blå krita
när det kommer till kritan när det verkligen gällernär det kommer till kritan är det enkla bruks­bilar som de flesta bil­köpare söker
belagt sedan 1538
3 knappast plur. en geologisk period när krita av­lagrades och som in­föll ca 146–65 miljoner år före nu­tid
JFR jura
(under) krita
belagt sedan 1821
4 var­dagligt vanligen obestämd form sing. kredit
handla på krita; ta något på krita; äta på krita
belagt sedan 1781; till 1krita 2 (förr noterades kroggästers förtäring och skuld med en krita på en tavla)
2krita kritade kritat
verb
kri`ta
● bestryka med krita el. med linjer av krita
krita (upp) något
krita spismuren; krita fotbolls­planen
○ ibland med ton­vikt på resultatet ofta med partikel, sär­skiltupp
krita upp en hage
belagt sedan ca 1635
kritakritande, kritning