publicerad: 2021  
1tunna tunnan tunnor
tunn·an
substantiv
tunn`a
● cylinder­formig (ibland något bukig) behållare vanligen av trä, plåt el. plast
kruttunna; silltunna; soptunna
en tunna (något) en tunna (med något)
släng av­fallet i tunnan!; flera tunnor med färg
○ äv. om ett gammalt rymd­mått, ca 150 l.
en tunna potatis
hoppa i galen tunna göra ett fel­aktigt valbeträffande pensionsfonder har han hoppat i galen tunna ett fler­tal gånger
tomma tunnor skramlar mest den som har minst att säga är ofta mest hög­ljuddi brist på egna idéer kritiserar man gärna andra – tomma tunnor skramlar mest
topp tunnor rasande se topp
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska tunna; av medeltidslat. tonn´a med samma betydelse; trol. av keltiskt urspr.; jfr ur­sprung till 1dunk 1
2tunna tunnade tunnat
verb
tunn`a
1 vanligen med partikel, sär­skiltav, ut göra tunnare
SE tunn 2
någon tunnar (av/ut) något
någon tunnar (av) något
någon tunnar (ut) något
tunna av någons hår; tunna ut färgen med nafta
○ ofta bildligt, sär­skilt göra mer innehållslös
tunna ut Bibelns budskap
belagt sedan 1770; till tunn
2 vanligen med partikel, sär­skiltav, ut bli tunnare
SE tunn 2
något tunnar (av/ut)
något tunnar (av)
något tunnar (ut)
håret började tunna av
○ äv. bildligt, sär­skilt i ut­tryck för minskat an­tal ofta i s-form
kamratkretsen började tunna(s) ut; turistströmmen har tunnat av
belagt sedan 1664
tunnatunnande