SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kullig kulligt kulliga kull·ig adjektiv kull`ig 1 som har många kullar JFR backig, kuperad ett kulligt landskap belagt sedan 1690; till kulle 2 hornlös särsk. om nötkreatur till svensk kullig boskap hör fjällkon belagt sedan 1604; till 1kulla 2 SO Alfabetisk lista kullersten subst. kullersten (sten) kullerstensgata (kullersten) kullerstensgränd (kullersten) kullfallen (kull) kullig adj. kullkasta verb kullkasta (kull) kullko subst. kullra verb kullrig adj. Till alla ordböcker
