publicerad: 2021
sten
stenen stenar
sten·en
substantiv
●
bergmaterial som består av olika mineraler
kyrkan uppfördes i sten
○
äv. om (naturlig) del av sådant material, av växlande storlek
de plockade stenar på stranden; hon fick en sten i skon
○
spec. om värdefull typ
ädla stenar och juveler
○
äv. om föremål som är uthugget ur el. format av sådant el. liknande material
vanligen i sammansättn.
○
spec. i curling
han lyckades få in stenen i boet
○
spec. äv. om bricka i go-spel
○
äv. om föremål av annat hårt material, särskilt om oönskad bildning
○
äv. bildligt med utgångspunkt i stenens hårdhet, tyngd el. orörlighet
han stod som huggen i sten; han kunde inte simma och sjönk som en sten
de vises sten
det underbara ämne som kunde förvandla oädla metaller till guldoch bota alla sjukdomar m.m.; enl. alkemisterna:
en munk anförtrodde drottningen att han funnit de vises sten som skulle skänka evig ungdom och hälsa
droppen urholkar stenen
se
droppe
en sten faller från någons bröst/hjärta
någon känner sig mycket lättaden sten föll från hennes bröst när hon fick veta att hon skulle få behålla jobbet
ha ett hjärta av sten
se
hjärta
hugga i sten
grundligt missta sigde som spådde partiets undergång högg i sten
inte lämna sten på sten
något ålderdomligt, ursprungligen biblisktförstöra alltingbyn är sönderbombad och militären har inte lämnat sten på sten
lägga sten på börda
öka redan stora svårigheternedläggningen av fabriken lade sten på börda i kommunen som länge haft hög arbetslöshet
(man ska) inte kasta sten i glashus
(man ska) inte kritisera andra för fel som man själv haratt man inte ska kasta sten i glashus fick han lära sig när han, nykterhetskämpen, själv ertappades med att köra berusad
sjunka som en sten
se
sjunka
tuktad sten
kanthuggen sten med jämna ytor
över stock och sten
se
stock
belagt sedan 400-talet (runsten, Rö, Bohuslän (Krause));
runform [s]tain, vanligen övriga runformer stain, stin, fornsvenska sten, gemensamt germanskt ord, urspr. trol. 'ngt stelnat' och besläktat med
stearin
Lägg icke blommor, band och fransar
på vården över deras ben,
ej livet gav dem gröna kransar
men sten. På vårdarne lägg sten! Oscar Levertin, På judiska kyrkogården i Prag (i Legender och visor, 1891)
på vården över deras ben,
ej livet gav dem gröna kransar
men sten. På vårdarne lägg sten! Oscar Levertin, På judiska kyrkogården i Prag (i Legender och visor, 1891)
