SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kumpan kumpanen kumpaner kump·an·en substantiv kumpa´n ● ofta nedsättande kamrat som man samarbetar med, ofta i skumt el. dunkelt syfte JFR gelike någons kumpan kumpan till någon några är kumpaner hans trogne kumpan; han mördades av sina gamla kumpaner belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska kompan, kumpan; av lågtyska kumpan; av fornfranska compain 'matlagskamrat'; jfr ursprung till 1kompani!!, kompanjon SO Alfabetisk lista 2kummel subst. kummin subst. kumminbrännvin (kummin) kumminbröd (kummin) kumminost (kummin) kumpan subst. kumquat subst. kumulativ adj. kumulera verb kund subst. kundkluster (kluster) Till alla ordböcker