publicerad: 2021  
1mynta myntan myntor
mynt·an
substantiv
myn`ta
● (typ av) mint­doftande, krans­blommig ört ofta odlad som krydd­växt
grönmynta; krusmynta; pepparmynta
○ äv. om när­besläktade vilda arter
bergmynta; kungsmynta
belagt sedan ca mitten av 1400-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska mynta; ur lat. men´ta med samma betydelse; jfr ur­sprung till mentol, mint
2mynta myntade myntat
verb
myn`ta
● prägla mynt
någon myntar något
riks­dalern myntades fram till 1800-talet
○ äv. fram­ställa mynt av
myntat guld
○ äv. bildligt skapa nytt uttrycks­sätt eller dylikt
mynta en slogan
belagt sedan 1419 (skuldebrev utfärdat av Sten Turesson till lagmannen i Värmland Nils Erengislesson (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska mynta; till mynt
myntamyntande, myntning