SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 klinker klinkern substantiv klink´er ● hårdbränt tegel med glasartad yta klinkerlera; klinkerplatta; klinkersten; lättklinker ○ äv. om keramiskt, sintrat material belagt sedan 1642; av nederländska klinker(t), till klinken 'klinga', alltså eg. 'klingande tegelsten' SO Alfabetisk lista 2klink subst. 1klinka verb 2klinka subst. klinkbordläggning (bordläggning) klinkbyggd adj. klinker subst. klinkerlera (klinker) klinkerplatta (klinker) klinkersten (klinker) klinkertegel (tegel) klint subst. Till alla ordböcker