SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 klint klinten, plural klintar äv. klinter klint·en substantiv ● ofta i geografiska namn berg med branta väggar Romeleklint Möns klint belagt sedan 1338 (öppet brev utfärdat av Greger Magnusson om tomtförsäljning i Uppsala (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska klinter; samma ord som klätt; besläktat med klant; jfr ursprung till blåklint SO Alfabetisk lista klinker subst. klinkerlera (klinker) klinkerplatta (klinker) klinkersten (klinker) klinkertegel (tegel) klint subst. klintbergare subst. klipp subst. 1klippa subst. 2klippa verb klippa sig verb Till alla ordböcker