publicerad: 2021  
lösa ut löste löst, presens löser
verb
lösa u´t
1 äv. fast sammansättn., se utlösa aktivera eller starta viss apparat, visst skeende eller dylikt
utlösare
någon/något löser ut något
någon löser ut något
något löser ut något
krock­kudden löstes aldrig ut
○ ibland äv. (ofta bildligt) göra aktiv, realisera
han löste ut sin fall­skärm på 10 miljoner
belagt sedan 1885
2 köpa ut
någon löser ut något
från början ägde han före­taget till­sammans med NN, som emeller­tid löstes ut 1996
○ äv. få (ut) mot betalning något som hålls reserverat eller dylikt
lösa ut ett rekommenderat brev; lösa ut de pant­satta före­målen
belagt sedan 1420–50 (S[anct] Patriks-Sagan); fornsvenska lösa ut
lösa ututlösande