publicerad: 2021  
last lasten laster
last·en
substantiv
1 mängd gods som transporteras på en gång
SE lasta 1 JFR lass
lastbil; lastfartyg; lastkaj; lastvagn; ballast
en last (något/några)
en last (något)
en last (några)
en last (av/med något/några)
en last (av något)
en last (av några)
en last (med något)
en last (med några)
lossa lasten; far­tygets last på 50 000 ton tung bränn­olja
○ äv. som ett slags mått
en hel last makrill fick säljas till under­pris
○ ibland äv. mest skämtsamt belastning
hållfasthets­läran beskrivs ibland skämtsamt som läran om laster och brott
ligga (någon) till last vara en börda (för någon)hon arbetade extra för att inte ligga föräldrarna till last under studietiden
lik i lasten se lik
lägga (någon) något till last ge (någon) skulden för någotde vägrade erkänna de brott som hade lagts dem till last
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska -last (i barlast); av lågtyska last med samma betydelse, till laden 'lasta'; jfr ur­sprung till lada, 1ladda 1, läst 2
2 osund, klander­värd vana
vara slav under lasten; hans enda last är att han röker för mycket
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska laster, last 'klander; skymf; skada; fel; brott; skuld'; till ett verb mot­svarande isl. lá 'tadla, klandra'; besläktat med lat. loq´ui 'tala'; jfr ur­sprung till lemlästa
Lättjan är alla lasters moder. Gammalt ord­språk