publicerad: 2021  
lindrig lindrigt lindriga
lindr·ig
adjektiv
lin`drig
● som vållar relativt litet obehag om negativ före­teelse
SYN. lätt 5 JFR skonsam
en lindrig huvud­värk; en lindrig hjärt­attack; ett lindrigt straff; komma lindrigt undan (adverbial)
○ äv. (i adverbiell an­vändning) i vissa ut­tryck för åter­hållsamhet i ord­val
han var lindrigt talat oförskämd; hon var lindrigt ut­tryckt upp­rörd
○ äv. (i adverbiell an­vändning) skämtsamt föga
en lindrigt nykter person
belagt sedan 1568