publicerad: 2021  
lukta luktade luktat
verb
luk`ta
1 orsaka en luktförnimmelse av viss kvalitet el. visst ämne etc.
SE lukt JFR dofta 1, stinka
någon/något luktar (något/sätt)
någon luktar (något)
någon luktar (sätt)
något luktar (något)
något luktar (sätt)
parfymen luktade gott; det luktade illa i sop­rummet; han luktade fisk; det luktade öl om honom
○ äv. i absolut an­vändning, sär­skilt orsaka obehaglig luktförnimmelse
det luktade i skafferiet; den döda kroppen hade börjat lukta
○ äv. bildligt, spec. i ut­tryck för att något väcker obehag eller dylikt
eget beröm luktar illa; pengar luktar inte
○ spec. äv. bära prägel av något; ofta med an­tydan om fördoms­fullhet eller dylikt
resonemanget luktar by­tänkande
lukta apa se apa
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska lukta, till lukt
2 (försöka) an­vända luktsinnet för att få en luktförnimmelse
JFR nosa
någon luktar på något
hon luktade på blomman
○ spec. (refl.) upp­täcka med hjälp av luktsinnet, vädra
hunden luktade sig till kött­benet
○ äv. bildligt, spec. ana, miss­tänka
lukta ont försåt
○ spec. äv. flyktigt syssla med något
han hade luktat lite på filosofi
ha luktat krut­rök se krutrök
belagt sedan början av 1400-talet Svenska Medeltids-Postillor
luktaluktande