publicerad: 2021  
älskare älskaren, plural älskare, bestämd plural älskarna
älsk·ar·en
substantiv
äl`skare
1 man som har köns­umgänge med viss person till­fälligt el. regel­mässigt; mest om man som inte är gift el. samman­boende med personen i fråga
någons älskare älskare till någon
en hemlig älskare; ta sig en älskare; hon lever ensam men har en älskare; han har både manliga och kvinnliga älskare
äv. med ton­vikt på sexuell förmåga
en bra älskare; en eldig älskare
äv. om mot­svarande typ av roll in­om film, teater etc.
spela förste älskare
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska älskare
2 mest i sammansättn. person som tycker mycket om eller är mycket intresserad av något som an­ges av för­ledet
JFR fantast
chokladälskare; jazzälskare; kattälskare; lyrikälskare; vinälskare
en älskare av något
de är hän­givna älskare av opera
belagt sedan 1730
Hon drömmer om den ljumma natt
då en älskare kommer som inte friar till henne
och som försvinner
i morgonens dagg.
Rut Hillarp, ur dikten Penelope (i Penelopes väv, 1985)