publicerad: 2021  
mätta mättade mättat
verb
mätt`a
1 göra mätt om föda el. om någon som tillhanda­håller föda
någon/något mättar (någon/något)
någon mättar (någon)
någon mättar (något)
något mättar (någon)
något mättar (något)
gröt mättar för stunden; han har många munnar att mätta
äv. bildligt tillfredsställa begär eller dylikt
mätta sin äre­lystnad
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska mätta; till mätt
2 ofta perfekt particip till­föra så mycket som möjligt (av något) till någon mängd
mättning
någon mättar något (med något)
mätta vattnet med kok­salt
äv. bildligt
han mättar gärna sitt språk med liknelser
belagt sedan 1706
mättamättande