publicerad: 2021  
mandel mandeln mandlar
mandl·ar
substantiv
man`del
1 en platt, oval och gropig frukt­kärna som äts naturell el. an­vänds (skalad och mald) för smaksättning av bak­verk m.m.
mandellikör; mandelmjöl; mandelträd; bittermandel; krakmandel; sötmandel
hackad mandel; rostad mandel; enligt folk­tron blir den som får mandeln i julgröten gift nästa år
○ äv. om mot­svarande träd
om våren blommar mandeln och de små träden översållas av blommor
○ äv. bildligt om lång­sträckta, ovala former, sär­skilt vissa mineral­former i sammansättn.
mandelsten; mandelögd
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska mandol, mandel; av tyska Mandel med samma betydelse; av medeltidslat. aman´dula, ombildn. av lat. amyg´dala 'mandelträd'
2 tonsill
halsmandel
operera bort mandlarna
belagt sedan 1712