publicerad: 2021
essens
essensen essenser
ess·ens·en
substantiv
1
knappast plur.
det som utgör kärnpunkten i något (abstrakt)
essensen (av något/sats)
essensen (av något)
essensen (av sats)
det är själva essensen av staden han vill komma åt i sina målningar
belagt sedan 1872;
av franska essence med samma betydelse; av lat. essen´tia 'väsen; väsentliga beståndsdelar', till ess´e '(att) vara'; jfr ursprung till
absens,
kvintessens
2
koncentrerad lösning av doft- eller smakämnen anv. bl.a. till smaksättning och vid parfymtillverkning
JFR
aromämne
fruktessens; liköressens; mandelessens; rosenessens; vaniljessens
○
äv. om doft, minne m.m.
näsborrarna fylldes av sommarens alla essenser
belagt sedan 1729