publicerad: 2021  
martyr martyren martyrer
mart·yr·en
substantiv
marty´r
● person som får lida (och ibland dö) för sin över­tygelse
martyr (för något)
de tidiga kristna martyrerna; motstånds­rörelsens martyrer
○ ofta ironiskt
martyrmin
spela martyr
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska martir, martyr; via medeltidslat. av grek. mar´tyr, mar´tys 'vittne'; jfr ur­sprung till marter