publicerad: 2021  
skruv skruven skruvar
skruv·en
substantiv
1 gängad (metall)pinne med platt eller rundat huvud, av­sedd att vridas in i material med hjälp av t.ex. mejsel så att något fästs vid materialet el. materialet självt fästs
JFR bult, 1spik 1
skruvdragare; maskinskruv; mässingsskruv; plåtskruv; trallskruv; träskruv
en höger­gängad skruv; dra åt skruven; lossa skruven
○ äv. om mer komplicerat före­mål med liknande del
korkskruv; mikrometerskruv
ha en skruv lös vara något galenhan verkar ha en skruv lös efter­som han säger så konstiga saker
ta skruv ha tydlig verkanhennes in­sändare tog skruv och in­om en vecka hade lek­platsen rustats upp
belagt sedan 1524; av lågtyska schruve 'skruv'; av om­diskuterat urspr.
2 spiralrörelse
skruvhopp
ett sim­hopp med skruv
○ spec. roterande (rörelse hos) boll som där­igenom får en mer svår­beräknad bana
högerskruv; underskruv; överskruv
de kinesiska bordtennis­spelarna fick en fruktans­värd skruv på sina servar
belagt sedan 1897