publicerad: 2021  
1prov provet, plural prov, bestämd plural proven
prov·et
substantiv
1 (praktisk) under­sökning med hjälp av någon mätmetod särsk. för att fast­ställa om något är lämpligt el. till­räckligt bra
SE prova JFR experiment, försök 2, 1test
provborra; provtur; kärnvapenprov; materialprov; stickprov
(på) prov ett prov (av något)
○ äv. mer informellt
hon fick an­vända den nya cykeln på prov ett par dagar; deras ut­hållighet sattes på hårda prov under fjäll­vandringen; supportrarna hade höga förväntningar på lagets nya spelare men de bestod provet
belagt sedan 1636; av lågtyska prove med samma betydelse; till lat. proba´re 'pröva'; jfr ur­sprung till probera, pröva
2 formell (skriftlig) ut­frågning för fast­ställande av kunskaps­nivå särsk. i skolan
JFR förhör 2, skrivning 2, tentamen
grammatikprov; kemiprov
(på) prov
prov (i/på något)
prov (i något)
prov (på något)
ett diagnostiskt prov; av­lägga ett prov; klara ett prov; nationella provet i matematik; de har prov i fysik nästa vecka; hon fick god­känt på provet
○ äv. om arrangemang för fast­ställande av viss kompetens, sär­skilt yrkes­kompetens
provanställning; provföreläsa; dressyrprov
tjänst­göra på prov
belagt sedan 1630
3 exempel som ut­gör bevis på något
JFR exempel 1
kraftprov
prov (på något/att+verb/sats)
prov (på något)
prov (på sats)
prov (på att+verb)
hon gav prov på lysande formulerings­förmåga; han visade prov på stor skicklighet
belagt sedan 1653
2prov provet, plural prov el. prover, bestämd plural proven el. proverna
prov·et
substantiv
● före­mål eller liten mängd av något som tagits från större mängd för under­sökning
provtagning; blodprov; mineralprov; urinprov; varuprov
titta på provet i mikroskopet; proverna visade inga av­vikelser; före­taget har börjat ta egna prover i reningsanläggningen
belagt sedan 1577; se ur­sprung till 1prov!!