publicerad: 2021  
minister ministern ministrar
min·istr·ar
substantiv
minis´ter
1 (titel för) med­lem av regering som ofta äv. är chef för ett departement
JFR departementschef, statsråd
ministerlista; ministerpost; finansminister; utrikesminister
en minister (för något)
minister utan portfölj något ålderdomligtstats­råd som inte är chef för ett departementhon är minister utan portfölj med an­svar för regionala frågor
belagt sedan 1648; av lat. minis´ter 'under­ordnad; tjänare; tjänste­man', till min´us 'mindre'; den nu­tida bet. är ut­vecklad ur lat. minis´ter re´gis 'konungens tjänare; rikets hjälpare'
2 diplomatiskt sände­bud i rang närmast under ambassadör
○ i äldre tid ofta som benämning på (nu­tidens) ambassadör
den svenske ministern i Paris på 1830-talet, excellensen Löwenhielm
belagt sedan 1502 (inventarieförteckning på Viborgs slott (Grönblad)); fornsvenska minister
Javisst, herr minister. Svensk titel på engelsk tv-serie med politisk satir (sänd i Sverige första gången 1982)