publicerad: 2021
mista
miste äv. mistade, mist äv. mistat
verb
●
förlora något värdefullt
någon mister någon/något
någon mister någon
någon mister något
mista sitt levebröd; mista livet; mista förståndet; tavlan har börjat mista färgen
○
spec. med avseende på person
hon miste två söner under kriget
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska mista, ombildn. av ett ord motsvarande isl. missa 'sakna; förlora'; nära besläktat med
miss-
mistamistande