publicerad: 2021  
block blocket, plural block, bestämd plural blocken
block·et
substantiv
[blåk´]
1 massivt stycke material av sten, trä, metall etc.
betongblock; gjutblock; metallblock; motorblock
en staty huggen ur ett enda block
○ sär­skilt om större, naturlig sten
blockterräng; flyttblock
som block räknas stenar över 20 cm i diameter
○ ibland om enklare redskap som fungerar främst genom sin volym, vikt el. form
skoblock
belagt sedan 1694; trol. av lågtyska block, urspr. 'träkloss; trädstam'
2 helhet som bildas av flera själv­ständiga delar vanligen tämligen abstrakta
JFR blockbildning
blockbetyg; kommunblock
det borgerliga blocket i riks­dagen
belagt sedan 1904
3 av­gränsat del­område särsk. av bostads­område
belagt sedan 1838
4 del av mekanisk lyft- eller drag­anordning som består av ett hjul monterat i en om­slutande bygel
JFR blockhus 2, blockskiva, blocktyg, lyftblock, 1talja
dubbelblock; skotblock
en talja bestående av ett fast och två rörliga block; ett block för wire måste ha en skiva med stor diameter
belagt sedan 1621
5 (häftad) samling rit- eller skrivpapper
JFR häfte
anteckningsblock; kollegieblock; ritblock; spiralblock
ett olinjerat block
○ sär­skilt in­om filateli mindre an­tal fri­märken som hänger ihop
frimärksblock
ut­gåvan såldes i 4-block
belagt sedan 1897