publicerad: 2021  
mumla mumlade mumlat
verb
mum`la
● ibland med partikelnfram, utan större betydelse­skillnad tala lågt och otydligt med nästan slutna läppar
JFR muttra
någon mumlar (fram något) (om någon/något/att+verb/sats)
någon mumlar (fram något) (om någon)
någon mumlar (fram något) (om något)
någon mumlar (fram något) (om sats)
någon mumlar (fram något) (om att+verb)
menigheten mumlade tros­bekännelsen; han mumlade fram en ur­säkt; mumla i skägget
○ ofta som försynt ut­tryck för miss­nöje
hon mumlade något om en obetald skuld; han mumlade något ohörbart men lydde i alla fall
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska mumbla 'mumla; knota'; av lågtyska mummelen med samma betydelse; ljud­härmande
mumlamumlande, mummel