publicerad: 2021  
högtid hög­tiden hög­tider
hög|­tid·en
substantiv
[hök`-]
(viss) tid­punkt eller kortare tids­period som firas på ett festligt men värdigt sätt ofta till minne av någon/något el. för att markera att någon ny period in­leds; spec. i religiösa samman­hang
högtidstal; invigningshögtid; jubileumshögtid; minneshögtid; nationalhögtid; sorgehögtid
(under/vid) högtiden
(under) högtiden
(vid) högtiden
kyrkans stora hög­tider: jul, påsk och pingst; den gamla servisen an­vänds bara vid hög­tiderna
äv. om glädjande händelse eller dylikt
det var en hög­tid varje gång mor­föräldrarna kom på besök
äv. i ut­tryck för sinnes­stämning eller dylikt som svarar mot ett hög­tidligt till­fälle
barnens an­sikten strålade av glädje och hög­tid
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska höghtiþ, äv. 'bröllop'; av lågtyska hochtid 'hög kyrklig eller världslig fest'; jfr tyska Hochzeit 'bröllop'