publicerad: 2021
1norr
ingen böjning
substantiv
[når´] 
1
väderstrecket som på norra halvklotet är motsatt riktningen till solen vid dess middagshöjd
norrgående; norrhimmel; norrläge; norrvägg
vind från norr
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium);
fornsvenska nor, nordh
2
norra delen av ett land (eller område)
längst uppe i norr är det mörkt hela vintern
belagt sedan 1565
2norr
adverb
[når´]
●
i riktningen som leder rakt bort från solen vid dess middagshöjd på norra halvklotet
Uppsala ligger sex mil norr om Stockholm
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Skederid, Uppland);
runform nur, fornsvenska nor(r), nordher; gemensamt germanskt ord, trol. urspr. 'nere'; jfr ursprung till
nord
